3 år sedan studenten och aldrig har tiden gått så fort.. I alla fall så har jag börjat lyssna på Rebecca Stella och Vanessa Lindblads podd (tack cajsen för tipset) och jag rekommenderar alla att lyssna på dem. Så roligt och inspirerande. I alla fall så hade de ett avsnitt där dom hade skrivit ett brev till deras 15 åriga jag (kan vara en annan ålder). Så jag tackar för den inspirationen och skriver därmed ett brev till mig själv. Som jag önskat att jag fått läsa dagen efter studenten.

" Till Emma, Juni 2015.

Emma, grattis till studenten och välkommen till friheten. Eller frihet och frihet, du vet vem du är och du kommer alltid att jobba hårdare än vad som förväntas så du kommer fängsla dig själv med drömmar och mål, men det är sån person du är och det är därför du kommit långt och är på väg ännu längre. När jag skriver detta brev så har det gått 3 år sedan du (eller ja det blir ju egentligen jag men lättare att skriva du) tog studenten. Och Emma ingen stress, du anar inte vad du kommer hinna med. Du kommer vara utbildad bartender, för det pluggade du i Miami där du fick vänner för livet. Du tog sedan ditt pick och pack och flyttade till Umeå (JA UMEÅ??? det hade du inte räknat med), såhär var flytten: snabb. Du bestämde dig helt enkelt en dag att flytta och det blev Umeå. Där blev du också kvar, men andas. DU är inte fast, du har hunnit med en smestertripp till Los Angeles, blivit Butikschef och köpt en lägenhet. En fin bil har du också. Du kommer lära dig att se lösningar och drömmar i saker som du inte trodde. Du kommer också växa, som in i bomben. Och nej inte växa ur kläder utan som människa. Du har fått tagit ansvar och en roll som egentligen var vatten över huvudet men just nu har du vuxit in i den rollen och du växer mer och mer för varje dag. Tro det eller ej, men du är en otroligt driven kvinna. Och juste, sporthallen står och används flitigt hemma i Strömsund. Bra jobbat där.

Och Emma, din lilla romantiker. Du kommer få så mycket crushar. Och ditt hjärta krossat några gånger. Bland annat kommer du falla pladask för han som du sist trodde. Han som du nästan undrade över varför ni var vänner på Facebook? För han var inte alls cool. Men ändå var det han som du föll för. Men du kommer resa dig upp, borsta dig om knäna och gå vidare. Hålla huvudet högt upp, för prinsen finns där ute. Ibland måste man pussa några grodor och även jokrar innan.

Att få sitt hjärta krossat av någon kille med keps, what ever. Det kommer komma så många andra saker i livet så det är ingen ide att hänga upp sig på han. Bland annat är det bara att tänka om gällande vänner, tråkigt nog så kommer dom och går också. Du kommer växa till något fantastiskt och kan dom inte hänga på så kan dom inte. Men det kommer alltid något gott ur allt, du kommer hitta så fina vänner så kallade soulmates. Och såklart ha kvar dom du höll närmast hjärtat. Och även här bli bra vän med den sista du trodde.

Du kommer må dåligt, gråta och ringa mamma. Men du kommer också skratta så du gråter och snorar och sedan skratta ännu mer åt det. Emma jag vill att du lyssnar på mig, fortsätt med det du gör och låt inte någon stå i vägen för dig. Du kommer göra stordåd och om du kommit såhär långt efter 3 år hur kommer det då vara om 3 år till ? Eller 10 år? Lyssna på dig själv, din kropp och gör vad som faller dig i smaken. Det blir bara bättre och bättre. Och ja, du har kbk brudar tatuerat på kroppen. Love Emma 2018-06-17.

Länge sedan jag loggade in på bloggen, hade till och med glömt vilket lösenord jag hade men kom tillslut in.

I alla fall så har jag och några av mina tjejkompisar pratat om detta sååå många gånger och jag säger alltid "Men killar har ett sjätte sinne som inte vi tjejer har". Vi människor har fem sinnen, syn,hörsel, känsel, lukt och smak. Dessa sinnen fastställdes av Aristoteles på 300-talet före Kristus, nu sägs det att vi har fler sinnen men dessa fem är mer eller mindre "grunden" och det vi oftast relaterar till. Källa wikipedia, och ja det är en bra källa hahah.

I alla fall det jag menar med det sjätte sinnet är att killar känner på sig, när vi tjejer "har gått vidare". Ska försöka förklara detta så bra som möjligt, och mest troligt kan tjejer relatera till texten. När man börjat dejtat en kille, kommer känslor hit eller dit och ibland går det och ibland inte. Det funkar inte mellan personerna. Kanske är det han som bestämmer att avsluta, eller hon. Men oftast får man några typer av känslor för varandra.

När det väl är avslutat så kanske det går några månader och du börjar inse att livet är fan bra utan han. Exakt när du börjar inse det så får du ett meddelande, en snapchat eller att ni stöter på varandra ute. Och du får känslan att han fortfarande tänker på dig. Så alla känslor som du släppt, tappat eller begravt sedan "dejtingtiden" kommer tillbaka. Lite hårdare, eller nej mycket hårdare som en käftsmäll från ingenstans.

"Det kanske kan bli vi ändå"

Jag har otroligt många exempel från min sida. Väljer att dela med mig av dem, men tar ett annat namn och kanske vrider lite på deras situation för att inte nämna någon.

Exempel nummer ett är "Mr Big" ( oj oj, namnet bara kom från ingenstans ? är jag Carrie från Sex and the City, tydligen). Jag träffade Mr Big förut, jag bodde mer eller mindre hos han varje helg. Han var underbar, helt perfekt. Sedan åkte jag till USA och när jag väl kom hem valde jag att flytta 30 mil enkelt ifrån han och han valde också att flytta. När jag väl kom till en ny stad kunde jag bara tänka på en person. Mr Big. Det var bara han han han som kom i mina tankar. "Varför åkte jag? Varför flyttade jag?". Minns att jag ringde till mina vänner och sa " jag är kär i Mr Big" och mina vänner svarade bara " men Emma, kom du på det nu". Tiden gick, jag släppte tankarna mer och mer om han, såg på sociala medier att allt gick bra för han. Tjej, lägenhet, hund osv osv. Givetvis otroligt glad för hans skull, han förtjänar det bästa.

Men då, en dag skulle jag ta bussen till mitt jobb och jag fick en snapchat av han. AV HAN!?!?!?!?? Tiden hade gått så var säkert 2 år sedan sist. Jag hade släppt han, helt och hållet. Trodde jag. Pulsen blev 150, svårt att andas. Jag började fumla med busskortet och in på bussen. Satte mig på ett säte långt in på bussen. Svettig och världens magont. VARFÖR KÄNDE JAG SÅHÄR? Jo Emma, för att du undrade varför han tänkte på dig, varför valde han att höra av sig. Tillslut öppnade jag det han hade skickat.

" Du skulle älska att bo i denna lägenhet".

Tror tjejer har en lätt tendens att överanalysera allt. Men på riktigt ??? Varför skickade han detta till mig efter så lång tid och även nu när han har skaffat tjej. Och nej, han skickade inte fel då vi fortsatte att prata om detta.

Som sagt bara ett av tusen exempel som jag sitter på. Mr Big är fortfarande en person som skulle kunna få min puls att stiga med 10000. Han kommer alltid göra mig pirrig och när han väljer att höra av sig lite successivt så tror jag att han vill "hålla en dörr öppen" om något skulle hända. För jag får bara tillbaka tankarna och känslorna jag hade för några år sedan då han och jag träffades.

Har såklart mer exempel både från min sida och vad mina vänner har gått igenom. Men kan inte skriva allt på en gång. Måste spara till ett annat blogginlägg.

Till er killar som eventuellt kommer läsa detta, kan ni SNÄLLA ge mig ett svar. HUR känner ni på er att en tjej har gått vidare och börjar släppa alla känslor som hon haft om er? JAG är inte ensam om detta, många många av mina vänner pratar alltid om just det här. För grabbar hur vet ni?

Jag har tänkt samma sak, att jag ska tänka mer som en kille och göra sådär. "Väntar ett tag och sen hör jag av mig". Lättare sagt än gjort, jag glömmer bort det och upptäcker sedan att denna person har skaffat sambo eller flyttat. Ja men ni vet, jag är alltid snäppet för sent. Ni killar tycker jag alltid kommer in exakt då man är på väg att börja tycka om någon annan. Så alla ens känslor blir pannkaka.

Sammanfattningsvis; Killar har ett sjätte sinne och det är nästan läskigt.

Vill även påpeka att jag inte menar något dumt om någon, inte Mr Big, killar eller någon annan. Vill bara ha ett svar på denna fråga. Hur ni killar kan ha detta sinne.

10 dagar sedan jag bloggade sist och allt möjligt har mer eller mindre hänt. Jobbat, varit hem till mamma och pappa, varit på invigning av den nya sporthallen i Strömsund som även fick namnet Engconhallen, haft besök, Black Friday osv osv. Skulle kunna nämna hur mycket som helst som hänt under dessa 10 dagar, tiden bara flyger iväg. Har även varit värsta snöstormen här i umeå, och tydligen hela Sverige också! Kämpigt att ta sig på jobbet Hahah.

Men däremot har jag insett en sak på dessa tio dagar. Det här är inte jag. Hur menar jag då? Vad tänker jag egentligen? Jo, jag har snart bloggat i (vad jag tror, kommer inte riktigt ihåg då jag började) men i 10 ÅR!?!?!? Inser nu också att jag börjar bli gammal... MEN under dessa år har jag inte bara ändrat bloggportal och hårfärg utan jag har varit en såååån periodare. Vissa dagar slängt in 22 inlägg om allt möjligt och sedan tagit en paus på 4 veckor från ingenstans. Vet ni varför? För att jag tycker att det är otroligt tråkigt att blogga om jag inte känner att jag har något viktigt att förmedla. Sitta och fixa bilder och en härlig text, det är inte min grej helt enkelt. Jag tröttnar fort på det och sen kommer känslan tillbaka och då vill jag bara blogga.
Jag kommer inte ta bort bloggen, borgemma.com kommer alltid finnas kvar. Men jag kommer inte prioritera den och jag kommer mest bara skriva om saker som är viktiga för mig. Men säkerligen publicera något inlägg om vardagen.
Jag känner att jag mest vill skriva detta för att ni läsare ska veta, kanske förstå varför jag inte skriver här så ofta. Egentligen helt sjukt att det tog 10 år att lista ut detta? Men ibland tar det längre tid att lära sig vem man är och vad man vill prioritera men huvudsaken att det händer förr eller senare.

Såhär såg jag ut då jag var som mest aktiv på bloggen. Haha när var detta? Kanske då jag var 16?😃 och ”Hatar att bo i en håla” är nog mitt mest lästa inlägg (än så länge) det som var roligt var att i flera dagar efter fick jag sms/samtal om att det var ett sådant bra inlägg. Det är mer dom här inläggen jag vill posta. Som faktiskt kan betyda något. Inlägget finns under kategorin ”åsikter”.

Just nu känner jag att det är skönt att skriva av mig, helst om detta. Ibland kan jag nämligen känna sådan press att jag måste blogga och då blir ingenting bra. Så en sammanfattning av detta är att bloggen är kvar, jag är fortfarande borgemma aka bloggemma, men den kommer inte prioriteras. Och när jag väl kommer att skriva något inlägg som jag vill skriva då kommer jag länka det på mina andra sociala medier. Så det är ingen risk att ni missar 😉

Det här är jag idagsläget och kommer mest uppdatera instagram/snapchat. Jag heter såklart borgemma där.
Men jag har redan planer på några blogginlägg jag kommer att skriva, det är om några känslor som jag måste dela med mig av.
Hoppas ni alla har en trevlig helg. Jag är over and out för ett litet tag i alla fall. Kram ❤️